I böckernas förtrollande värld

Att se min bok intill min lärares är nästan overkligt stort!

För några år sedan gick jag på författarskolan med Sören Bondeson som lärare. Det var en underbar tid; att för första gången ta mitt skrivande på allvar och komma vidare. Lära mig att ta kritik, förstå hur man bygger en berättelse från början till slut och läsa och höra vad mina kolleger tyckte. Lära mig av deras texter och idéer.

Än i dag är vi ett gäng som håller kontakten, flera är utgivna vid det här laget, andra var det redan innan kursen.

Sören var en butter och samtidigt väldigt rolig lärare. Har var rättvis och skoningslös. Han sa inte så mycket. Men när han sa något, på sitt karakteristiska dalmål, var det mitt i prick. När jag skulle sluta sa han till mig: ”Bettina, du kommer att lyckas för du är så jävla envis.”

Ja, så är det nog. Att skriva en bok är så mycket mer än bara talang. Det är att faktiskt sätta sig ner och skriva. Och när man har skrivit ha tålamodet att göra om och göra om. Att kunna ta kritik och förstå att texten blir bara bättre av att andra får ta del av den. För fler ögon och hjärnor tillför alltid något. Sen är det upp till dig vad du gör av kritiken. Men utan den kommer man inte vidare.

Att skriva en bok är också att inte ge upp. För det är förbannat svårt att bli utgiven idag. Jag har fått refuseringsbrev, uppmuntrande utlåtanden och utförliga förslag på ändringar och till och med muntliga kontrakt som sedan inte blev av. Jag har varit väldigt nära att ge upp. Men till slut vann ändå övertygelsen att det är det här jag måste göra.

Att se min bok intill Sörens på Akademibokhandeln var ett stort ögonblick. I alla fall för mig.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *