Interviews

”Låtsassystrarna följde mig i flera år”

Sex frågor till Lantlivs romandebuterande redaktionschef Bettina Bieberstein Lee som har fått strålande recensioner för sin psykologiska thriller Korpsystrar.

AV PETRA LUNDSTRÖM

 

Du är redaktionschef med tre barn. Hur har du hunnit skriva en roman?

– Jag skriver i stort sett under all min lediga tid, på helger och semestrar. Allra bäst skriver jag i soffan i vårt sommarhus med datorn i knät och utsikt över havet. Men tankearbetet och skrivprocessen pågår nästan dygnet runt i mitt huvud.

 

Korpsystrar höll mig vaken till klockan två en natt. Hur gör du för att skriva så spännande?

– Det gäller att ha flera bollar i rullning som rör sig åt olika håll i historien, när läsaren tror sig veta hur allt ska sluta så tar intrigen en helt ny vändning. Idén att skriva en psykologisk thriller fick jag när jag upptäckte författaren Gillian Flynn, som bland annat skrivit Gone Girl – att det går att skriva väldigt spännande utan en massa våld och blod. Det är bakgrundshistorierna till katastrofer som intresserar mig.

 

Varför skriver du om systerskap?

– Jag ville skildra en sådan relation, för systerskap betyder väldigt mycket för mig fast jag inte har någon syster själv. Som barn saknade jag det så mycket att jag fantiserade ihop två storasystrar åt mig, låtsassystrarna följde mig i flera år. I dag har jag flera nära vänner som är som systrar för mig. Kvinnor i min närhet har råkat ut för hemska saker och deras livsöden har inspirerat mig till vissa händelser i boken. Berättelsen är fiktion, det ska man komma ihåg, men jag ville låta mina medsystrars röster bli hörda.

 

Systrarna i boken skiljs åt som barn. Har du själv upplevt något liknande?

– Ja, i tonåren fick jag reda på att jag hade en okänd bror. Så jag vet hur det är att mötas som nästan vuxna och inse att man är syskon fast man inte känner varandra. Den känslan upplever systrarna i boken, sorgen över att ha gått miste om en uppväxt tillsammans.

 

Romanen är resultatet av ett nyårslöfte. Berätta!

– Ja, jag har skrivit skönlitterärt för byrålådan i hela mitt liv. Men för några år sedan lovade jag mig själv att ta tag i mina skrivardrömmar på allvar. Jag gick en skrivarkurs på Författarskolan där jag lärde mig många bra berättarknep av skrivcoachen och författaren Sören Bondesson. Han trodde på mig: ”Du kommer att lyckas en dag, för du är så jäkla envis!”, sa han. Nu står Korpsystrar bredvid hans nyutkomna bok på Akademibokhandeln. Det känns stort.

 

Boken har fått väldigt fina recensioner. Hur känns det att skriva på uppföljaren?

– Spännande! Jag har redan skrivit en tredjedel av nästa bok. Den följer upp journalisten Hanna Axelsdotter som även är med i Korpsystrars ramberättelse. Hanna har just flyttat in i sitt nya hus när hon få veta att hennes granne är försvunnen…