Mitt nya liv börjar nu!

Att få bestämma över min egen tid och hitta ro att skriva är från och med nu min nya verklighet.

Ja, det är sant. Jag sitter i soffan en vardag och skriver på uppföljaren till Korpsystar. Det är tyst i huset, jag skiter i att dammsugaren står där och försöker pocka på uppmärksamhet och jag bara njuter.

På måndag ska jag börja på mitt nya, andra jobb. För så känns det, jag har två jobb. Och det ena är att skriva böcker = sant!

Continue Reading

Nytt år, gamla vanor

Min helgfrukost. För en gångs skull lite annorlunda än vanligt.

Jag är ett riktigt vanedjur. I alla fall när det kommer till frukost. År ut och år in äter jag samma sak, nämligen ett löskokt ägg, en skål hälsofil blåbär med pumpakärnor och två koppar starkt svart te med honung. That’s it.

Frukosten ovan avviker alltså något från det vanliga. Den är lite lyxigare med croissant (skulle jag äta varje dag om det inte var så onyttigt) och färskpressad juice (skulle jag dricka varje dag om det inte var så jobbigt att pressa).

Men så är det trots allt nytt år. Vi har en trevlig tradition att på nyårsafton (som oftast firas hemma hos oss för vi har så bra utsikt): alla berättar vad de har för nyårslöfte och varför. Mitt var att ta hand om min kropp lite bättre. Jag är sjukt otränad och när det kommer till det, ganska lat. I allt annat har jag en nästan obegriplig disciplin (skriva, arbeta, städa, ta tag i jobbiga saker osv), men just träningen har jag inte brytt mig om.

Jag går och går visserligen överallt. Tar alltid trapporna och går hellre än åker buss. Men i höstas tog det stopp. Jag fick ryggskott och kom inte ur sängen. Stress på jobbet, en ohållbar arbetsbörda och en från min sida total oförståelse för min kropps signaler fick mig att tänka om.

Efter röntgen och undersökningar konstaterades diskbråck och utbuktning på två ställen. Så nu ska jag ta mig an en ny vana. Träna en liten stund varje dag. Till att börja med sjugymnastik.

Tur att jag är ett vanedjur.

 

Continue Reading

Signering på Akademibokhandeln i Farsta

Ett litet juligt axplock från höstens begivelser.

Lagom till tredje advent har jag signerat min bok på Akademibokhandeln i Farsta. Gud vad pirrigt att sitta där mitt i entrén och försöka locka folk att komma fram! Några riktigt trevliga möten blev det. Både gamla och unga och några mitt emellan kom och ville prata författarskap och köpa julklappsböcker.

Så nu har jag fått en stående inbjudan av bokhandeln och jag är så glad för det. För det är precis som chefen där sa, det är nu jag skapar relationer med mina läsare och nästa gång kanske några känner igen mig som författare och vill köpa kommande bok.

Continue Reading

Mingel med författarkolleger

Allt händer i december! Här på juligt event med mina förlagskolleger Linn Heed, Felicia Welander och Victoria Carinci.

Man måste ju marknadsföra sig! Och ensam är inte stark. Så tillsammans med mina medsystrar på Bladh by Bladh deltog vi i ett trevligt ordnat julmingel på Grev Turegatan 30.

PS lägg särskilt märke till Felicias finfina och helt nya tatuering av en penna på armen 🙂

Continue Reading

Ljudboken ute!

Korpsystrar har fått 4,7 i betyg av lyssnarna. Toppenbra inläst av Nina Haber.

Och så var det dags för ljudboken att nå en helt ny publik! För så känns det; att de som lyssnar på böcker har ett annat förhållande till det skrivna ordet. Till exempel betyder inläsaren minst lika mycket som själva berättelsen, det har jag förstått. Jag var väldigt nervös inför vem som skulle få uppgiften att gestalta Nora och Linns livshistoria och blev så väldigt glad över att det blev duktiga Nina Haber. Hon har fått mycket beröm för sitt sätt att läsa.

Jag har flera vänner som är dyslektiker och att kunna nå även dem nu känns roligt och rättvist. Många som har långa bilresor i jobbet föredrar också att lyssna. För mig är det fortfarande pappret som gäller. Men jag lär mig väl med tiden. Och att gå in på Storytels app och läsa vad lyssnarna tycker är helt fantastiskt kul. För första gången får jag ett kvitto från dem som har tagit till sig Korpsystrar på vad de tycker.

Continue Reading

Att säga upp sig

Fin recension av Korpsystrar i Tara.

Jag har under en längre tid funderat på att ändra mitt liv. Mer tid till mitt skrivande, mer tid för familjen och mer tid till – mig själv.

När frågan kom om jag ville vara med att starta ett helt nytt magasin tillsammans med en gammal kollega var beslutet enkelt. Jag skulle få jobba 50 %, bestämma över min egen tid och göra två av de sakerna jag tycker är allra roligast: att skriva och att vara redaktör.

Att säga upp sig från ett välbetalt, fast heltidsjobb på en framgångsrik tidning kan tyckas vara lite galet. Men jag visste instinktivt att det är nu det gäller. Sådana tillfällen kommer inte igen. Så jag rådgjorde men min man (som är mitt bästa bollplank, både vad det gäller skrivande, men också vid sådana avgörande beslut) och han stöttade mig till hundra procent.

Från och med februari kommer jag att vara chefredaktör för det nya trädgårdsmagasinet Rum Ute och resten av tiden kommer jag att skriva på min nya roman!

Och idag ska jag säga upp mig. Pepp!

 

Continue Reading

Bokmässan 2017

Då har jag kommit tillbaka från bokmässan i Göteborg. En omtumlande upplevelse på många sätt. Dels var det första gången för mig, dels var tillställningen påverkad av att det skulle marscheras och demonstreras för olika ideologier.

Att det blev 20 gånger så många som stod upp för demokrati märktes, inte minst från fönstret från författarloungen där det var bästa utsikt över en kusligt tyst stad som höll andan inför det som skulle komma, men kom av sig.

Sammanfattningsvis tyckte jag att det var roligast att träffa författarkollegor, både från mitt eget förlag, Bladh by Bladh, och från andra håll. Att få tid att prata och mingla, dricka drinkar och äta god mat, lagad av Leif Mannerström, i lyxiga loungen. Se kända författare svepa förbi. Och så förslagsmiddagen som en grand finale på lördagkvällen!

Nästa gång hoppas jag på ännu fler möten med läsare, det är så roligt att få den här direktkontakten!

Signering i Bladh by Bladhs monter.

Här blir jag intervjuad av Annika Bladh.

Festfin inför förlagsmiddagen på Hello Monkey. Underbart god mat och trevligt sällskap av alla författarna med Annika Bladh i spetsen.

Bodde fint på Västra Hamngatan. Med egen kuddmeny!

Korridoren utanför mitt rum …

… och visst påminner den lite om korridoren i ”The Shining” …

Bild lånad från Mubi.com.

 

 

 

Continue Reading

I böckernas förtrollande värld

Att se min bok intill min lärares är nästan overkligt stort!

För några år sedan gick jag på författarskolan med Sören Bondeson som lärare. Det var en underbar tid; att för första gången ta mitt skrivande på allvar och komma vidare. Lära mig att ta kritik, förstå hur man bygger en berättelse från början till slut och läsa och höra vad mina kolleger tyckte. Lära mig av deras texter och idéer.

Än i dag är vi ett gäng som håller kontakten, flera är utgivna vid det här laget, andra var det redan innan kursen.

Sören var en butter och samtidigt väldigt rolig lärare. Har var rättvis och skoningslös. Han sa inte så mycket. Men när han sa något, på sitt karakteristiska dalmål, var det mitt i prick. När jag skulle sluta sa han till mig: ”Bettina, du kommer att lyckas för du är så jävla envis.”

Ja, så är det nog. Att skriva en bok är så mycket mer än bara talang. Det är att faktiskt sätta sig ner och skriva. Och när man har skrivit ha tålamodet att göra om och göra om. Att kunna ta kritik och förstå att texten blir bara bättre av att andra får ta del av den. För fler ögon och hjärnor tillför alltid något. Sen är det upp till dig vad du gör av kritiken. Men utan den kommer man inte vidare.

Att skriva en bok är också att inte ge upp. För det är förbannat svårt att bli utgiven idag. Jag har fått refuseringsbrev, uppmuntrande utlåtanden och utförliga förslag på ändringar och till och med muntliga kontrakt som sedan inte blev av. Jag har varit väldigt nära att ge upp. Men till slut vann ändå övertygelsen att det är det här jag måste göra.

Att se min bok intill Sörens på Akademibokhandeln var ett stort ögonblick. I alla fall för mig.

Continue Reading